Min resa till ortoptist, kandidatexamen och den internationella kongressen i Toronto

STIPENDIAT GERT AURELLS FOND 2012 

Jag började arbeta som undersköterska på ögonkliniken i Kristianstad 1986. Under mina elva år som undersköterska arbetade jag tillsammans med barnoftalmologen. Drömmen att bli ortoptist kändes då avlägsen. Jag utbildade mig till sjuksköterska och tog examen 2001. Valde mellan att arbeta på barnkliniken alternativt ögonkliniken. Valet föll åter på ögonkliniken och jag fick möjlighet att följa upp barnpatienter som nyligen fått glasögon med egen mottagning. I Jönköping 2003 tog jag min ögonsjuksköterskeexamen. När min chef några år senare frågade om jag vill gå en uppdragsutbildning till ortoptist tvekade jag aldrig. Drömmen att både arbeta med ögon och barn helt självständigt blev verklighet hösten 2007 i Stockholm.

Hösten 2011 påbörjade jag min kandidatexamen. Den gav mig möjlighet att fördjupa mig i vår största patientgrupp amblyopi . Första dagen på Högskolan i Kristianstad var inte helt lätt. Ingen visste vad en ortoptist arbetade med och min handledare ville att vi skulle skriva uppsats med minst en kursare annars skulle inte handledningen fungera. Efter en del diskussioner insåg hon att av de 30 sjuksköterskor som fanns i gruppen var det ingen som ville studera amblyopi. Slutligen fick jag skriva själv och hamnade i en grupp med 2 ambulanssjuksköterskor och 2 demenssjuksköterskor. De var ett stort stöd under handledningen och när kursen var slut visste de i detalj vad en ortoptist gör.

Länk till min kandidatexamen: http://www.uppsatser.se/om/compliance+vid+amblyopibehandling/


Efter min kandidatexamen blev jag nyfiken på att ta del av ytterligare forskning. Jag sökte olika stipendier för att kunna åka på den internationella kongressen i Toronto. Midsommardagen 2012 lyfte planet från Kastrup i Köpenhamn mot Toronto. De första dagarna i Toronto hade jag möjlighet att bl.a. besöka Niagarafallen.

Kongressdagarna var fyllda med föreläsningar som grundades på forskning inom ortoptiken världen över. Första kongressdagen handlade om amblyopi och stereoseende. Övriga dagar fylldes med refraktion, neuro, synfunktion, syntest och screening, samt skelning och kirurgi. 

En föreläsare var Kelly Mackenzie från Storbritannien. Hon berättade om sin studie där man använt 5 dagars övervakad lappbehandling på lekterapi för att etablera behandlingen. Lappbehandligen på lekterapin varierade mellan 3-5 timmar per dag. Målet var att stödja föräldrarna och hitta strategier för att få behandlingen att fungera bättre. Patienterna hade antigen en skelningsamblyopi eller en skelning i kombination med anisometropi. Av de barn som deltog fick tjugo stycken 2 rader bättre synskärpa och ytterligare tjugofem barn fick en rad bättre synskärpa. I studien misslyckades behandlingen hos 7 barn. Studien visade att hos barn med dålig compliance är övervakad lappbehandling under 5 dagar framgångsrik.

En annan föreläsare var Linda Colpa från Canada. Hon berättade om sin studie där man ville skilja skew deviation från troklearispares. Det är ett mycket aktuellt ämne på ögonkliniken i Kristianstad eftersom diagnosen skew deviation allt oftare ställs av våra läkare. Vi vet att man kan skilja dessa diagnoserna åt genom att mäta torsion men detta är inte alltid lätt. Linda Colpas studie visade att den vertikala skelvinkeln ökar med 50 % eller mer vid skew devaition när man mäter patienten liggande i jämförelse med sittande, vilket den inte gör vid troklearispares. 

Länk till Linda Colpas studie:

 http://archopht.jamanetwork.com/article.aspx?articleid=1106499

 

Kongressen i Toronto var mycket givande och jag vill rikta ett stort tack till Gert Aurells fond och ortoptistföreningen för stipendiet.

Är ni intresserade av hela mitt examensarbete. Ladda då ner det här

Charlotte Lundquist

Sveriges Ideella ortopistförening:    Ordförande Lena Lindberg: